Han ville vara oändligt snäll
Många år senare inser jag att han också var oändligt ond.
Jag minns hur oerhört varsam han var i hur han uttryckte sig, rent av ursäktande. Han var nogrann med att väga ord så att det skulle landa mjukt hos alla. Det avspeglades i ledarskapet han utövade som chef.
- När han delegerade en uppgift var den öppen och målet flytande (kanske var detta för att mottagaren inte skulle känna sig låst). Egentligen var det diffusa i målbeskrivningen mest en konsekvens av att det är jobbigt att ställa tydliga krav för en “snäll” person.
- När mottagaren i stressen glömde bort uppgiften, var han snabb att intyga att “det gör inget”.
- Jag minns hur en brysk senior kollega torktumlade porslin vid varje veckomöte. Han hade en vass ton, med gliringar och svavelosande sarkasm.
Alla skruvade på sig och hoppades att personen med mandatet skulle styra upp tonen. Men, han log mest milt och lät torktumlandet fortgå, möte efter möte. Kanske hade han en förhoppning om att “alla skulle finna sina platser naturligt och mjukt”
Men…
-Karen Horney uttryckte det väl när hon kallade det: “en tyranni av ‘borde’”. Gråa zoner av otydlighet fylls i med det vi intalar oss att vi “borde” ha gjort. En öppen uppgift med odefinierat resultat är bland det mest destruktiva du kan ge en ung, ambitiös och självkritisk person.
En del medarbetare gick på knäna för att leverera resultaten de själv fick uppfinna.
“Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner”
-När den som misslyckats fick höra att det inte direkt spelade någon roll att de i stressen glömt bort en uppgift, var budskapet de hörde ofta “det gör inget (läs: eftersom uppgifterna du får är meningslös tidsutfyllnad)”
-När den bryska kollegan fick lov att fortsätta att vara det ruttna äpplet i vår gemensamma fruktkorg påverkade det hela gruppen. Dåliga beteenden smittar mer än positiva. Det är en av de dystra psykologiska observationerna kring mänsklig dynamik. Chefens snällhet och rädsla för att trampa fel emotionellt, ledde till en gruppdynamik med ömsom tystnad, ömsom vass ton, samt en rädsla för att göra fel (och bli förnärmad av mr Torktumlare). .
Hans snällhet blev ondska.
Jag pratar om mannen på bilden. Det tog tid för mig att förstå hur OMTANKE utan RAKHET är ett gissel. Arbetslivet vill ha ytterligare en “snäll och otydlig chef” lika mycket som vi vill ha ytterligare en parkerings-app till telefonen.
En vis kvinna vid namn Brene Brown får summera:
“Clear is KIND. Unclear is UNKIND. Stop avoiding the tough conversations because you think you are being polite or kind to people. That’s not KIND.”
English